Becoming a mountain guide

Kapitel 1: Test av motivation och teknisk kunskap

Klättraren och Haglöfs-ambassadören Arthur Poindefert har drömt om att bli bergsguide sedan han var 14 år gammal. Katalysatorn: en klättringstur på Mont Blanc tillsammans med sin pappa och tvillingbror. Arthur följde i den erfarne bergsguidens fotspår och fann sig snabbt fängslad av miljön i de höga bergen: "Han tog med mig ut i det okända, överträffade mig själv och visade mig den vackraste natur som finns." Arthur har sökt äventyr i höga berg ända sedan dess. Hans passion för klättring förvandlades till ett karriärmål efter att ha gått på Chamonix Valley High School for Mountain and Climbing Sports Studies. Det var då han bestämde sig för att ge sig in på en certifieringsväg för att bli professionell bergsguide och dela sin passion med andra - precis som hans instruktörer hade gjort med honom.

What is it about becoming a certified mountain guide that appeals to you?

“Jag är fortfarande ganska ung i de höga bergens värld och strävar efter att klättra allt svårare rutter i massivet och utomlands, och att vara professionell guide skulle göra det möjligt för mig att upprätthålla en balans mellan att driva mina idrottsprojekt på hög nivå och hålla fötterna på jorden genom att guida på mer tillgängliga rutter. Att leva på sin passion är en dröm, och denna dröm skulle bli verklighet om jag kunde leva på min elitidrott å ena sidan och guida, dela med mig, visa och öka medvetenheten å andra sidan.”

Hur blir man bergsguide?

“För att bli bergsguide krävs att man klarar en krävande och spännande utbildning. I Frankrike är det statliga diplomet för bergsklättring och guide för höga berg (DEAGM) den viktigaste nyckeln till att utöva detta yrke. Det utfärdas av den nationella skolan för skidåkning och bergsklättring (ENSA) och erhålls efter en krävande teoretisk och praktisk utbildning som sträcker sig över flera år.”

Var befinner du dig i processen nu?

“I'm currently taking selection tests to get into the course. At this stage, you must pass a probationary exam assessing your technical knowledge and motivation. In the winter, two days of testing are dedicated to oral motivation and evaluation of the course list and its proper completion. Then there’s a ski touring test where you must complete 1,500 meters of ascent in a set time and are graded on two off-piste ski runs. In the summer, a full week of testing is devoted to an orienteering course, including a day on varied terrain (running in scree, downclimbing in mountain boots, etc.), a climbing test (two on-sight routes of medium level 7a), and an evolution test on glacier terrain. “If we pass each test day after day, we spend a week in the mountains with the school’s instructors who evaluate our experience and our ease of evolution in the high mountain terrain. Detta är det sista testet innan man officiellt blir en blivande bergsguide och antas till utbildningskursen. “Jag klarade testerna i vintras och förbereder mig nu för sommartesterna, vilket gör att jag kan börja träna för den första kursen i september nästa år! Det är en kurs som kommer att kräva mycket engagemang—den tar minst fyra år att genomföra.”

Vad förväntar du dig kommer att vara den svåraste delen av utbildningen?

“Vad som är svårast med bergsguideutbildningen är subjektivt och beror på individen. Flera aspekter av kursen är dock särskilt krävande: Utbildningens längd och intensitet, ansvarstagande och stresshantering samt inträdesproven. “Att bli bergsguide är svårt och på vissa sätt väldigt likt att gå en ingenjörsutbildning. Det svåraste är de år som går åt till att förbereda sig för antagningsproven till kurser som de konkurrensutsatta antagningsproven till de främsta ingenjörsskolorna. När man sedan blir antagen till kursen är det en lättnad. Du har en långsiktig vision, men du måste vara professionell och fortsätta att lära dig tills du har diplomet.”

Den mest spännande delen?

“Alla blivande bergsguider delas in i klasser och träffas under fyra veckor, en del av oss som inackorderade. Så det kommer att finnas gott om tid för kamratskap och skratt! Det mest spännande är att vara tillsammans med alla och ha samma mål på toppen: att lära oss färdigheter som kommer att vara oumbärliga för oss som bergsguider och som vi inte har som vanliga bergsklättrare.”

Kapitel 2: Att klara testerna 

I den här serien följer vi Haglöfs ambassadör Arthur Poindefert på hans branta men givande resa mot att bli certifierad bergsguide.

Den blivande bergsguiden Arthur Poindefert har äntligen fått de nyheter man vill höra efter att ha genomgått en rigorös sommar med antagningsprov: han klarade det! Här uppdaterar han oss om sina senaste erfarenheter på vägen mot att bli bergsguide, inklusive allt hårt arbete, alla blandade känslor och nästa steg när han nu förbereder sig för att ta den första officiella kursen.

Hej Arthur, grattis till att du har blivit antagen till bergsguidekursen! Hur gick det med testerna?

”Tack så mycket! Testerna var långa och sträckte sig över fem månader! Vi började med att skicka in en lista över de bergsrutter vi hade genomfört under vår amatörträning, som behövde valideras och uppfylla ENSA-kriterierna, i hopp om att kunna påbörja testerna.

“Baserat på valideringen av denna ruttlista hade vi sex prov. Två på vintern, med en muntlig motivering och kontroll av att vi på ett tillfredsställande sätt hade genomfört rutterna på vår lista. Och ett turskidåkningstest, med en tidsgräns för uppstigningen (1 490 m positiv höjdökning) följt av två graderade nedfarter.

“I slutet av varje dag avslutades ett test, och i skolans aula sattes ett blad upp med namnen på de personer som godkänts för nästa dags test. Vi kunde därför misslyckas varje dag.

“Sommarproven bestod av fem dagars prov (orientering, klättring, isprov och prov i varierad terräng) med en sista provvecka för dem som klarade provet: bergsveckan där vi var i lag om tre till fyra kandidater med en tränare/guide som under alla veckor bedömde olika typer av alpina lopp, vår amatörträning och avgjorde om kandidaten hade den erfarenhet som krävdes för att börja träna eller inte.

“Att göra dessa tester gav upphov till ambivalenta känslor hos mig. Jag kände mig både ledsen över att se repkamrater misslyckas och glad över att fortsätta proven dag efter dag. Ju mer jag avancerade, desto mer stressad blev jag eftersom vi var tvungna att börja om från början om vi misslyckades med testerna de sista dagarna.” 

Hur lyckades du hålla ut genom den här stressiga tiden?

“Jag behandlade upplevelsen som om jag var med i en tävling. Jag såg till att vara väl förberedd och fokuserad. Jag var bara tvungen att göra det jag kunde och inte hitta på saker som jag inte kunde. Att vara trogen sig själv är nyckeln.”

Hur kändes det när du fick veta att du hade blivit antagen?

”Jag kände en enorm glädje och stolthet, men också nostalgi. Som ett barn, en parisare, som drömmer om att göra bergen till sitt liv. Detta markerar en ny sida i mitt liv. Jag är på väg in i bergens professionella värld och kommer inte längre att kunna utöva bergsklättring på samma sätt som tidigare. Jag kände att jag behövde göra en introspektion av mitt liv och min passion för att kunna påbörja den här utbildningen fullt ut. Redan en amatörmusiker, klättrare på hög nivå, student och snart en högfjällsguide! Jag är väldigt glad.”

Hur har du förberett dig för att påbörja kursen i höst? 

”Jag har förberett mig precis som jag gör inför alla tävlingar. Efter en två veckors fysisk och mental paus återupptog jag träningen inför mina kommande tävlingar och även inför den träning som väntade mig. Början av året präglas av att uppnå klättringsvolym för att vänja kroppen vid tunga träningsbelastningar och långa timmar i bergen efteråt. Mentalt får jag stöd av en mental coach som hjälper mig att sätta upp mina mål och prioritera dem efter årets månader.” 

Vad är nästa steg?

”Jag har precis klarat av prövotiden för bergsguider. Nu måste jag börja träna för att bli en blivande guide i slutet av den första ”grundkursen” i höst. Därefter kommer jag att ha möjlighet att göra den andra och tredje kursen i februari och juni/juli om jag validerar den första och sedan den andra, etcetera. Varje kursvalidering markerar förvärvet av en ny yrkeslicens som jag kan utöva.”

”Det första året präglas därför av tre praktikplatser, följt av två praktikplatser under de följande åren som validerar slutet på statsdiplomet för högbergsguiden. Det kommer då att vara nödvändigt att presentera en ny lista över höga bergsvägar som slutförts med kunder och handledarguider och en lista över rutter som slutförts personligen för att kvalificera sig för de två sista praktikplatserna. Den totala utbildningen kan i allmänhet pågå mellan tre och fem år, beroende på person.”